indiz79

Nu är han nere vid bryggorna och krabbfiskar med Roger och ceke. Själv ligger jag slö i soffan. Så trött idag. Hoppas verkligen jag piggnar till. Får snart pallra mig upp och förbereda lite köttbullar. Idag käkar vi lunch hemma innan vi åker ner till stranden. Siktar på att vara nere till tolv. Senare idag är det överlämning av barnen till deras mamma och pappa. Jag får dock tillbaka mina barn igen på söndag kväll igen då vi ska på vår mini semester till Österlen. Måndag - onsdag ska bara jag Ebba och Olle  umgås  och utforska Österlen i dagarna tre. Vi ska bo på en bondgård. Hur mysigt låter inte det? På måndag blir det tosselilla  hela dagen sen kommer det bli lite utflykter bl.a. till Kivik och mandelmans gård, ales stenar och lite annan. Längtar! Ger mig och barnen så mycket att få göra något tillsammans bara vi. Lika viktigt är det att ceke och Roger får egentid tillsammans. 

Nu kallar köttbullarna.

Ha en bra dag 🌼

I skrivandes stund är det fotbolls VM på tv. England möter Belgien. Belgien leder med ett noll. Hade helst sett att England vinner. Men matchen är ännu inte slut. Men det är dock jag. Helt slut är jag. Blir en tidigt kväll ikväll för imorgon väntas en heldag på stranden igen 😊.

Godnatt 

Farmor och farfar kom och hämta Olle vid 8 och skulle köra med han till simskolan. Sen ska Olle få mysa med dom fram tills alla mina läkarebesök är över typ vid tre. Har två stycken idag då ett är redan avverkat. 

Ebba tog bussen in till Landskrona där ellie mötte upp. Dom ska hänga idag. Herre gud. (Hur gamal blev jag helt plötsligt!! ).

Själv ligger jag just nu i soffan och inväntar tiden. Om ca 15 min kör jag in till stan för mitt andra läkarbesök. Sen blir det till billeberga för att hämta ceke på fritids och sen in till stan igen för att hämta Elsa för att till sist köra tillbaka till glumslöv för att hämta upp Olle. Tur man fått transfusion så man får tillbaka energin😊.

I eftermiddag står det bara fotboll på menyn. Idag ska vi heja fram Sverige till en seger. Heja blå gult!

Ses// Linda 

Från fotbolls skolan for vi sen till saxtorps sjöarna där vi tillbringade eftermiddagen med grannarna. Ebba var då också med. Vädret växlade mellan sol och moln. Vi hade med oss två stora badmadrasser som liknar pizzabitar. Där kan man ligga och lata sig och en dryckes behållare finns det med. Lyxigt 😊. 

Nu är vi hemma och ligger helt utslagna i soffan. Barnen är vrålhungriga och väntar på att maten ska bli klar. Själv kämpar jag mig med att hålla mig vaken. Ingen hit att vakna 03 och sen inte kunna somna om. Blir en tidig kväll. Imorgon väntas transfusion i hgb och blodkoncentration i Landskrona. Drygt. Därefter lite barnpassning.

Ha d // linda

Jag är inte unik jag är precis som alla andra. Jag tänker på det här med ens uppfattning av det som skrivs och läggs ut på sociala medier. Man kan få en bild av att alla har det så fantastiskt jävla bra alltid.Det läggs upp fina, härliga underbara bilder på allt möjligt på alla möjliga olika sociala forum. Det gör jag med. Perfekt bilder, alla är glada, alla är fina, hemmet är perfekt, barnen bråkar aldrig, underbara fina miljöer man befinner sig i, kärleks bilder, perfekta matlagnings bilder där inte ens sparrisen ligger fel, perfekt makeup, underbara rese bilder osv. Listan kan göras lång. Men det är bara en bråkdel av verkligheten det man ser och tar in. Det bästa av bilder. Verkligheten är någon helt annan. Allt det vi ser tar vi åt oss av. Det gör oss stressade och ger oss ångest. Vi måste vara lika bra som alla andra. Men vem är det Vi försöker att lura? Varandra? Vi vet ju att livet inte ser ut så. Livet är inte perfekt. Jag är precis likadan. Jag kan träffa folk som inte känner mig så bra som blir förvånade över att jag är sjukskriven. Men du som alltid gör så mycket saker och har tusen saker igång och som alltid ser så pigg och glad ut är DU sjukskriven frågar dom. Då har dom sett mitt liv på Instagram ”mitt” andra liv. Inte lägger jag ut bilder på när jag ligger utslagen i soffan för att jag är så trött pågrund av min anemi. Vissa dagar är jag så trött så jag knappt orkar gå upp. Sätta sig i bilen är helt livsfarligt. Inte lägger jag ut bilder på när jag sitter i duschen och duschar läääääänge för att jag har sån ångest att jag bara vill dö. Inte lägger jag ut bilder på Alla mina mediciner jag äter för att ens kunna fungera, inte lägger jag ut mina bilder på mina bråk med min man eller konflikter med barnen, inte lägger jag ut bilder då jag har en dålig hår dag, inte lägger jag ut bilder..... Jag kan skriva den listan lång i all oändlighet. Många dagar vill jag bara gråta eller slita av mig håret. Jag är så trött, har ingen ork. Utöver min anemi lider jag av depression till följd av allt som uppkommit av den. Men det är inte många som vet om den då jag inte talar om den eller lägger ut bilder om den. Enligt Instagram är mitt liv helt perfekt till skillnad från verkligheten. I verkligheten så kämpar jag. All min energi sparar jag till barnen som betyder allt för mig. Dom får det bästa av mig. Jag kramar ur all energi jag har till dom för bli den bästa mamman jag vill vara. Sen är jag helt slut och årerhäntar mig. Men vissa dagar är bättre än andra. Som bäst mår jag när jag fått min transfusion. Då kan jag bli pigg som ett Duracell batteri. Nu låter det kanske som mitt liv är ett enda stort kaos och så är det ju givetvis inte. I bland talar ju bilderna sanning också. Ibland är ju livet precis så underbart och härligt som bilderna visar. Men det finns även stora kontraster till den och det är det jag vill få fram. Allt är inte alltid som det ser ut. Jag ska börja bli lite ärligare mot er och lägga ut någon ful bild då och då 😊.

 

Så summan av kardemumman av allt det jag vill få sagt är att ni inte ska lite på allt ni ser. Det är oftas bara en värld om vem som vill vara duktigast. Gäller mig med. Ta allt med en nypa salt och sortera bort. Njut av fina bilder och inlägg men få inte ångest eller bli stressad över det. Man kan inte vara så perfekt inte ens jag 😉.

 

 

Kramar till alla // Linda

 

Hej alla. Välkommen tillbaka till min blogg. Jag har haft den här bloggen i över 11 år fast haft ett uppehåll dom senaste 4 åren. Blev ett ganska långt uppehåll. Jag startade den här bloggen 07 när jag väntade mitt första barn så att mina föräldrar och övriga släktingar kunde följa min graviditet. Mina föräldrar och släktingar bor i Östergötland och jag i Skåne så detta blev ett perfekt plattform att följa mig och mitt första barn på. Jag fortsatte att blogga för att hålla familjen uppdaterad och för att följa mitt första barns utveckling. Men av någon avledning så blev det efter många år för mycket för mig då bloggen förvandlades till ett tvång för att hålla alla uppdaterade hela tiden och stressen tog över. Sakta men säkert sinades blogginläggen och till sist dog dom ut helt. Men nu fyra år senare tänkte jag ge den ett försökt och väcka den till liv igen.

Detta är ett bra sätt att försöka lämna mina sociala medier (om jag någonsin kommer att kunna det 🙈). 

 

På fyra år hinner det att hända en hel del. Jag tänker inte gå igenom allt men det största är väll att jag har separerat, flyttat och träffat en ny man. Han heter Roger och har en son, Ceke som är sju år. Lika gammal som min nr:2 Olle. Ebba min förstfödde har hunnit bli nästan 11 år. Vi bor alla fem tillsammans i en lägenhet/radhuslänga på en gård med havsutsikt över sundet i jakt på det perfekta huset. Inte lätt att hitta drömhuset kan jag säga.Det har blivit många visningar men inget hus. Men snart så. Den som väntar på något gått väntar inte för länge brukar dom ju säga. Så vi fortsätter att leta och gå på visningar. 

 

I skrivande stund är jag föräldraledig i två veckor ifrån mitt jobb som grupphandledare inom daglig verksamhet. Älskar mitt jobb. Har arbetat inom LSS i 18 år nu och tycker fortfarande om det lika mycket. Arbetar i dagsläget bara 25% då jag är sjukskriven 75% på grund av en svår anemi. Men jag hoppas att jag inom en snar framtid ska kunna komma tillbaka och arbeta full tid. 

 

Det var i korta drag lite vad som hänt sista tiden. Just nu är klockan halv fem på morgonen och jag Ska försöka att somna om några timmar till. Vaknade vid tre kunde inte somna om då jag hade någon konstig dröm. Hamnade av någon konstig anledning här och kände ett sug av att börja skriva igen. 

Jag gör ett litet försök. Men jag kommer att ha samma tanke denna gången som jag hade när jag startade bloggen. Jag gör det för att min familj och mina vänner som jag inte har här nere i Skåne ska kunna följa oss i vår vardag. Men även ni andra är så klart också välkomna att läsa om ni vill. Kommer säkert att bomba er med bilder. Så den som blir trött av mina inlägg och dess innehåll kan bara lämna sidan igen. Hur bra som helst. Detta är min Blogg och den är på mina promiser och den som inte gillar det den ser kan bara lämna sidan igen. Lätt som en plätt.

 

God morgon // linda 🌼